Idag tog det mig tre timmar att komma hem från jobbet.
Bra jobbat SJ!

Här kommer bilder på vårt pepparkakshus. Jag skulle vilja säga att det är en ganska identisk kopia på höghuset vi bor i! Vi fick till och med korvgubben som bor/jobbar i grillen på bottenvåningen! Pepparkakshuset är visserligen lite snett o lite skevt. Men det är ju vårt hus också så det gör ju bara allt mycket mer verklighetstroget ;)



 

Idag är dagen då man enligt mina regler får börja äta pepparkakor och lyssna på julmusik.
Jag har dock brytit lite mot mina egna regler i år för jag började lyssna på julmusik redan för flera veckor sedan.
Därför har jag redan hittat några låtar som säkert inte är nya men som är nya för mig! Här är min nyhets-favorit och en "ny" låt som kanske aldrig borde ha blivit inspelad...

Topp:



Bott:



Och såklart: Min all-time-high favorit!

Jag kan känna ibland att jag har lite mer otur än alla andra. Att jag råkar ut för lite mer olyckor, klantigheter och nederlag än andra i min närhet. Ibland så vänder det dock och för en liten stund så har jag så mycket tur att jag nästan kan liknas med Alexander Lukas, Kallle Ankas kusin som alltid har tur med allt.

Ta igår tillexempel: Efter jobbet så följde jag med några arbetskompisar på After Work. En öl blev snabbt flera och jag råkade bli ganska full. Att bli jättefull på en after work i sig är inget problem, men att bli det när man befinner sig nio mil ifrån platsen där ens säng är placerad är inte jättesmart. 

Jag hade iallafall vett att ta mig till en buss som skulle ta mig hem säkert. Väl på bussen så råkade jag dock somna. Utan att ställa någon klocka och utan att ha någon koll alls på när bussen skulle vara i Trollhättan. Som tur var så råkade Roy sms:a mig och väcka mig precis när bussen var på väg att lämna busstationen i Trollhättan och jag lyckades få bussen att stanna och släppa av mig. Tack o lov för det för annars hade jag nog vaknat upp i Vänersborg som var bussens slutstation.

Yrvaken och fortfarande ganska onykter så släpade jag mig sen hem till vår port. Då uppstod problem nummer två. Roy var inte hemma och jag hade nyckeln till vår ytterdörr men inte nyckeln till vårt traspphus. Ungefär samtidigt som jag tänkte "hjälp, jag är utelåst!" så kom som tur var en av våra grannar hem och låste upp porten åt mig. Snacka om flyt!

En kväll som hade kunnat sluta på en övergiven buss i Vänersborg slutade alltså hemma i min varma och sköna säng. Lucky me!

Jag har vid ett tillfälle eller två blivit anklagad för att ha dålig humor. Jag tycker dock själv att min humor är jätterolig. Här har ni ett typexempel på en hemsida som är precis i min smak: En klockren hemsida helt enkelt!

Idag var Helenas begravning. Det var tungt. Skönt att jag hade Roy med mig som stöd...
Begravningen i sig var egentligen inte så jobbig, den var mest konstig. Hela mässan var på polska så jag förstod ingenting förutom att vi ibland skulle stå, ibland sitta och ibland sitta på knä på golvet. Men att se min familj så himla ledsna, framförallt min lillebror, var riktigt riktigt riktigt jobbigt. Trodde att jag skulle gå sönder när jag såg min fina lillebror vara jätteledsen på kyrkogården vid gravsättningen. Jag tror inte att han förstår hur mycket han betyder för mig.

Det känns inte rätt att lägga upp bilder från begravningen här. Men här kommer en från gravsättningen där inga ansikten syns.



Och en syskonbild. Man får ju faktiskt vara glad på begravningar också. Martin, jag och Nathalie (min styvsyster).

Idag har varit en kontrastrik dag. Den började med bus och skratt med mina brorsbarn hemma hos Ulfs föräldrar, sen byttes den ut med städning och flytt hos Helena, pappas sambos mamma som gick bort i veckan. Sen åkte vi hem till pappa där det var väldigt dystert. Pappas sambo är katolik och väldigt troende. Och katoliker uppmärksammar dödsfall mycket mer än vad jag är van vid. Visserligen så har jag turligt nog inte varit med om så många dödsfall i min familj, men i de fallen när det faktiskt har hänt så har vi iallafall inte haft ett altare i vardagsrummet för att hedra den som har gått bort... Ett altare med kort och blommor och levande ljus... Jaja, nu är jag hemma igen och ser fram emot en myskväll med älsklingen i vår nystädade lägenhet!

Mamma och bustrollen.




Busan är trött... (här ser ni förövrigt min "nya" hårfärg som är typ likadan som den var förut :(

Ehh okej.. hm... det vart ju faktiskt knappt nån skillnad alls när jag färgade håret! Vilken besvikelse! Roy kommer säkert inte ens att se någon skillnad (om han inte hinner gå in på bloggen innan vi ses dvs).
Ser ut som om jag får klippa page iallafall.. Så att jag vet med säkerhet att det blir en förändring!

Det vart till och med så liten skillnad att jag inte ens ser skillnad på "före" och "efter" bilderna som jag tog. Därför besparar jag er två bilder med mig som osminkad och med myskläder ;)

Idag har jag en riktigt slapp lördag. Jag är ensam hemma och jag har ingenting alls planerat. Jag skulle ha åkt till Göteborg för att möta upp Roy och följa med honom på en inflyttningsfest där, men efter mycket om och med så bestämde jag mig för att stanna hemma istället. I morgon tidigt är det farsdagsfika hos Ulfs föräldrar och jag vill inte missa chansen att gosa med mina brorsbarn! Men vad ska jag göra en hel lördag alldels ensam hemma?

Svaret är: slappa!!!
Hittills idag har jag baaaara tagit det lugnt. Släpade mig de 100 meterna till espressohouse för en fika med Karin och Claes, men förutom det så har jag inte gjort någonting alls.

Jag ska dock hinna städa lägenheten ikväll och så har jag bokat en tvättid. Suck, stå och tvätta en lördagskväll hur patetiskt är inte det?! Men ja, det måste ju göras det också.

Däremot så ska jag passa på att göra en sak nu när Roy är borta. Något som jag har velat göra i flera veckor men som Roy har varit väldigt anti. Färga håret brunt! Egentligen så har jag varit sugen på att klippa av mig håret helt. Göra någon typ av page som jag hade för några år sedan, men jag har lagt det lite på is. Istället så ska jag färga det brunt. Det är inte lika drastiskt. Det värsta som kan hända är ju att håret blir svart, och det har jag redan testat en gång så det är inte hela världen. Roy är dock livrädd för att jag ska bli svarthårig igen, han gillar mig som blond säger han. Därför passar jag på att färga det när han inte är hemma!
Ni får se reslutatet senare! =)

Jag 2005 när jag klippte page:




Jag 2006 när jag råkade färga håret brunt/svart:

 

Åhhhh vad jag längtar efter julen! Speciellt nu när det är massa snö ute. Och jag är så sugen på pepparkakor att jag håller på att gå under! Men det blir inga pepparkakor än på några veckor. Jag håller stenhårt på mina regler kring julen. Eller, i år har jag redan brytit mot en av reglerna: Jag råkade upptäcka att introlåten till Sunes Jul finns på Spotify och då var jag tvungen att göra en hel jul-playlist som jag redan har lyssnat sönder trots att det är flera veckor till första advent... Jag har ingen karaktär :(

Bästa julkalendern ever!

Det känns som att jag utmanade ödet lite häromdagen när jag skrev det där om att jag minsann var redo för vintern. Igår kom nämligen vintern till Trollhättan med buller och brak. Det blev "snöstorm", med andra ord ett vanligt snöfall som folk i norrland skulle ha skrattat åt. Men iallafall, jag var mycket nöjd på morgonen när jag vaknade och såg att det snöade. När det var dags att gå till tåget så tog jag på mig min nya tjocka jacka och pulsade ut i snön. Jag hade dock inte räknat med att det skulle snöa vågrätt så när jag kom fram till tåget så hade jag mascara i hela ansiktet, förutom på ögonfransarna. Dessutom så hade jag matchat den tjocka jackan med kjol, strumpbyxor och klackar. Ingen bra kombination i snöoväder. Benen var som två istappar när jag kom fram till tåget. Snöstormen - Maria 1-0.

I morse bestämde jag mig för att jag minsann skulle vara förberedd på ALLT. Jag tog på mig köttbullejackan, tjocka byxor, låga skor, mössa, vantar OCH ett paraply att ha för att inte få snö i ansiktet. Jag var redo för ALLT, inte ens en orkan hade kunnat stoppa mig. Tyvärr så hade stormen också laddat om och kommit på nya finurliga sätt att stoppa mig. Jag hade nämligen inte räknat med den mänskliga faktorn. Trots att det i morses hade snöat i ett dygn så var det ingen som hade skottat än. Det var bara att bita ihop och börja pulsa fram i snön. Ungefär halvvägs till tåget så snubblade/halkade jag på en isklump och trillade framstupa. Och eftersom jag hade paraplyet i en hand och handväskan i den andra så trillade jag raklång på näsan i en snöhög. Bara för att komma fram till stationen och inse att tåget jag skulle ha tagit var inställt och utbytt mot en ersättningsbuss. Fick skumpa fram på en buss till jobbet - återigen med smink i hela ansiktet och blöta stelfrusna ben. Snöstormen - Maria 2-0. 

Jag har dock inte gett upp än, det sägs att det ska bli en riktigt lååång vinter i år så jag har många många dagar på mig att samla tillbaka de där poängen... 

Förresten så ringde jag jobbet och medelade att jag skulle bli sen på grund av ovädret. Men när jag kom fram till Göteborg så upptäckte jag att de inte hade fått någon snö alls där. Så jag har fått massa pikar hela dagen från arbetskamrater som har påpekat att nästa gång jag försover mig så måste jag komma på en bättre ursäkt än att skylla på ett snöoväder när det inte ens finns någon snö...  

Idag fick jag veta att pappas sambos mamma, med andra ord min platsmormor, har gått bort. Och även om vi inte stod varandra jättenära så grät jag ändå som en tok när jag fick höra det. För även om olika omständigheter har gjort att vi kanske inte har setts så ofta som vi borde ha gjort så har hon ändå alltid funnits i min närhet. På alla jular och födelsedagskalas och högtider som jag har firat med pappas familj så har hon varit en självklar deltagare. Och hon har alltid varit jättesnäll mot mig, trots att vi hade svårt att förstå varandra eftersom hon pratade polska med mig och jag svarade på svenska. Men det gick det också... Det känns tungt att tänka på att jag aldrig kommer att träffa henne igen. Det känns även tungt att tänka på att människor i min omgivning faktiskt blir äldre. Och att de alla förr eller senare kommer att dö! Tänk den dagen då någon som står mig riktigt nära går bort. Hur klarar man av det? Hur klarar man av att gå upp på morgonen och veta att en person man har pratat med var o varannan dag inte finns längre?

Men det värsta av allt är att jag hade tänkt lägga in en bild på Helena här. Men jag har ingen bild på henne. Inte en enda. Av alla tusentals kort jag har tagit under de 20 åren som Helena har funnits i mitt liv så har jag inte bemödat mig att knäppa ett enda kort på henne. Det känns jättehemskt!

Inatt så vaknade jag av att Roy låg och höll om mig. I vanliga fall så hade det varit jättemysigt att vakna så, men inatt så var det inte lika mysigt... Roy hade nämligen tagit ett stadigt tag i min överarm och höll så hårt i mig att jag fick kramp i resten av armen. När jag väckte Roy alldeles nyss och frågade vad han drömde om inatt så berättade han att han hade drömt att han var ute och rodde en båt. Min arm var alltså en åra i hans dröm. Min knäppa pojkvän! ♥

Aftonbladet säger att det ska bli snökaos i veckan. Jag säger bara: Bring it on! Jag har nämligen en ny superbaoutajättestor vinterjacka som får mig att se ut som en köttbulle. Aldrig mer ska jag gå runt och frysa i tjugo minusgrader i flera månader. I år är jag redo för vintern!

November är den segaste månaden på hela året. Dagarna blir bara kortare och mörkare och det är bara en lång lång väntan på julen. Jag behöver något att se fram emot, något som får mig att överleva denna sega månaden! Därför så har jag bokat in en London-resa i december och även en dag på ett Spa i Göteborg med Roy. Kommer att bli såå mysigt! Bokade via ett erbjudande som fanns på Let's Deal, fick 54% rabatt på det ordinarie priset! Galet bra!

Jag som trodde att pluggandet var över när jag tog min examen... Tydligen så måste man plugga på jobbet också.
Enda fördelen är att jag faktiskt läser något nu som jag kommer att kunna använda mig av i jobbet sen, inte massa blaj som man "måste" läsa för att det står i kursplanen.