Jahopp, nähepp.
Då var jag hemma från den kungliga hufvudstaden igen då. Tog tåget klockan sex i morse för att hinna till jobbet i tid. Och ja... vad ska man säga om gårdagen? Sjukt mycket press. Sjuuukt mycket press. Jag tyckte att det var mycket press när jag var på uttagning för en traineetjänst förra veckan men det var ingenting emot det här. Överallt var det supertrevliga supersociala människor med supergrymma utbildningar och supergrymma internships och utlandserfarenheter och meriter och sociala nätverk. Hälften av de nio som var tilltänkta för samma tjänst som jag kände redan vår blivande chef eller någon annan på avdelningen där vi kommer att bli placerade om vi får tjänsten.
Under dagen fick vi göra massor av olika tester. Vi fick analytiska tester på tid. Vi fick "mingla" (det vill säga: bli bedömda i hur sociala vi är). Vi fick göra engelskaprov. Vi fick hålla presentationer inför en jury och vi fick ha en djupgående intervju på en halvtimme med rekryterare och HR-ansvariga. En intervju som i stort sätt gick ut på att hitta mina svagheter och sen få mig att upprepa dem om och om och om igen. I en halvtimme. Det kändes som om jag hade blivit överkörd av en lastbil när jag gick ut från intervjurummet. Intervjun gick INTE bra. Så jag var minst sagt lite deppig när jag satt på tunnelbanan hem till min kusins lägenhet som jag bodde i. Och då fick jag veta att den där traineetjänsten som jag var på intervju till förra veckan har "blivit tillsatt av en annan sökande". Fan. Jaja, jag kommer nog aldrig att bli någon trainee. Antar att det bara är att sätta igång och börja söka "vanliga" jobb igen. Suck.
Eller så deppar jag ner mig i soffan ikväll så att jag förhoppningsvis vaknar i morgon och inte känner mig fullt så kass och misslyckad. Om några veckor kommer jag kanske se tillbaka på det här och tänka på det som att jag var en av tio som var tilltänkta för en tjänst som tillsammans med fyra andra tjänster hade fått 1700 ansökningar. Och att förra veckan så var jag en av 40 som var tilltänkta för 7 tjänster som 400 personer hade sökt. Men just nu så ser jag bara de där andra som var på intervjudagarna med mig. Och jag kan inte låta bli att undra vem av dem som blev den lyckliga och fick tjänsten...