Hejdå! Farväl! Adjö!
Hu, nu har jag jobbat klart min sista dag på det här jobbet och sagt hejdå till alla jobbarkompisar. På lunchen lunchade jag med min vän Åsa och sa hejdå till henne. Just nu känns det ganska tungt. Det kom över 20 pers på min avslutningsfika på jobbet som ville önska mig lycka till och alla var söta och berättade roliga historier om mig och min tid på jobbet. Innan dess hade jag haft ett "hejdå"-möte med min chef och han pratade om hur tråkigt det var att jag slutade och att jag, om jag hade stannat, hade kunnat få en fast tjänst på nolltid.
I lägenheten är allt färdigpackat och det som återstår är egentligen att bära ner allt till bilen. Sedan är jag klar med Karlstad för denhär gången...
Det finns alltid två sidor av allt. Om jag tänker på allt jag lämnar: världens bästa vänner, ett jobb jag tycker är superkul, underbara arbetskompisar, en mysig stad som är full med liv och uteserveringar och uteställen så känns det supertungt. Speciellt om jag jämför det med Trollhättan där det bara bor några få vänner kvar och där centrum är helt dött. Men om jag vänder på det och ser det positiva och allt som ligger framför mig så känns det lite bättre... Jag får ju bo ihop med Roy igen från och med nu.. Och jag får ny lägenhet, nytt jobb, nya jobbarkompisar, jag ska resa till öland och england och jag ska njuta av sol och sommar och lära känna ett nytt land. Ja, om jag tänker på det på det viset så känns det inte lika tungt längre. Nu ska jag sluta lipa och hoppa in i bilen. Jag är så sjukt dålig på att säga hejdå.
I lägenheten är allt färdigpackat och det som återstår är egentligen att bära ner allt till bilen. Sedan är jag klar med Karlstad för denhär gången...
Det finns alltid två sidor av allt. Om jag tänker på allt jag lämnar: världens bästa vänner, ett jobb jag tycker är superkul, underbara arbetskompisar, en mysig stad som är full med liv och uteserveringar och uteställen så känns det supertungt. Speciellt om jag jämför det med Trollhättan där det bara bor några få vänner kvar och där centrum är helt dött. Men om jag vänder på det och ser det positiva och allt som ligger framför mig så känns det lite bättre... Jag får ju bo ihop med Roy igen från och med nu.. Och jag får ny lägenhet, nytt jobb, nya jobbarkompisar, jag ska resa till öland och england och jag ska njuta av sol och sommar och lära känna ett nytt land. Ja, om jag tänker på det på det viset så känns det inte lika tungt längre. Nu ska jag sluta lipa och hoppa in i bilen. Jag är så sjukt dålig på att säga hejdå.
Kommentarer
Postat av: Åsa
Saknar dig redan mitt hjärta! Kom tillbaka :(
Trackback