Creeepy...
Nyss hemkommen från en mysig semlakväll hos Elsa och Amanda. Det känns himla tomt och ensamt att komma hem till en tom lägenhet efter att ha umgåtts med folk hela dagen. Idag känns det lite mer ensamt än vanligt. Hade ett riktigt creepy samtal precis innan jag gick hem från jobbet. En potentiell kund fick veta att han inte kunde bli kund hos banken jag arbetar på, men istället för att bli arg på banken så blev han arg på mig personligen. Det var visserligen inte första gången, och kunder får gärna gapa och skrika på mig om de mår bättre av det (jag kan ändå inte bevilja dem lån om det blir avslag i vårt datasystem), men den här kunden var helt lugn. Han skrek ingenting. Han bara förklarade helt sakligt att jag hade ett väldigt ovanligt efternamn och att han minsann skulle kunna ta reda på vart jag bor på två sekunder. Och att jag begick tjänstefel. Och att jag var rasist. Och att han hade vänner i Karlstad. Det där med att han skulle kunna ta reda på vart jag bor på nolltid är sant eftersom det bara finns jag i hela världen som heter så som jag gör. Det är förövrigt anledningen till att jag inte har skrivit ut mitt efternamn här på bloggen. Så nu känner jag mig lite nervös. Jag har varit ner och kollat att ytterporten är låst på riktigt och jag har kollat två gånger att dörren till min lägenhet är låst. Tror visseligen inte på riktigt att det kommer att hända något, är bara lite mörkrädd. För några år sedan när jag arbetade på Telia så var det en kund som jag pratade med som var helt sjukt arg. Och han letade fram mig på hitta.se och rabblade upp mitt telefonnummer och min hemadress för att skrämma mig. Men på Telia spelade vi in samtalen om vi kände oss hotade så jag berättade för honom att om han någonsin kontaktade mig så skulle jag polisanmäla honom. Då blev han snäll och medgörlig. Synd att vi inte spelar in samtal på vår bank.
Kommentarer
Postat av: sofia
usch vad hemskt! Stackars dej, inte kul! Synd att jag inte bodde i stan för så skulle ja komma över och vakta dej!
Trackback