Sitter hemma och pluggar idag. I bibblan är ångestfaktorn alldeles för hög. Det är som en vägg när man går innanför dörrarna och ser alla studenter som sitter djupt nersjunkna i sina böcker, alla med samma stressade "snart-är-det-tenta"-blick. Men det är tråkigt att sitta hemma, ingen att prata skit med. Jag saknar Fab 5-pluggandet. Som egentligen var mer prat om allt utom plugget och som nog inte var speciellt effektivt. Men trots det lyckades vi klara tentorna. Och ja, jag ska kanske erkänna också att jag antagligen var den som babblade mest och störde de andra. Men jag saknar hur allt var då, för några terminer sen. När alla var en stor klass på 120 studenter och alla umgicks med alla. Nu för tiden, när det är 12 personers klasser så kan jag ibland känna mig lite ensam. Och då saknar man de där två sötnosarna i Kanada extra mycket. Idag saknar jag framförallt Åsa, världens bästa uppsatspartner och världens klokaste vän. En extra kram till henne. Skype-dejt snart?