Kattungarna: En vecka gamla!
Insåg precis att jag har varit himla dålig med att uppdatera här. Det beror mest på att jag inte riktigt har vant mig vid att gå upp vid halv sex på morgonen för att jobba än. Insåg även att vi har fyra sjukt söta småttingar här hemma som ni inte har fått se. Men ja, här är de! =)

Här är de alltså.. Våra små underverk.. eller, rent tekniskt så är de ju inte våra över huvud taget. De är ju Ellens, för hon är ju deras mamma, och så är de ju Djurskyddsföreningens för de är de nuvarande ägarna. Men sak samma..
Det är lite roligt, för trots att de bara är en vecka gamla så har de redan fått små personligheter. Vi har Tellus och Titan, som är exakt lika stora och ser exakt likadana ut. Förutom att Tellus har mer vitt på sina bakben än Titan. Vi kallar dem för tvillingarna för de hänger alltid ihop. De äter samtdigt och sover samtidigt, helst på eller bredvid varandra.
Sen så har vi Luna, som är minst av alla. Hon är ungefär hälften så stor som Pluto som är störst. Men trots att hon är minst så är det hon som syns och hörs mest. Försöker man lyfta henne så skriker hon så att väggarna skakar. Jag trodde inte att en så liten krabat kunde låta så mycket! Men hon är även den som är våghalsigast eftersom hon är den enda som frivilligt har lämnat "boet" än så länge. Fast när hon väl hade gjort det så skrek hon som en idiot tills vi kom och lyfte tillbaka henne igen.
Sist, men absolut inte minst, har vi Pluto. Han är stor. Jättestor. Normalvikten på en kattunge som är en vecka gammal är ungefär 200 gram. Pluto väger över 300 gram. Hans favoritsysselsättning är att äta, föga förvånande kanske. Han är i riskzonen för att bli en tjockis, men vi tycker om honom iallafall. Pluto är den som är snällast, eller så är han bara lite mer korkad än sina syskon, det är svårt att veta skillnaden. Han låter sig iallafall bli lyft och gosad med utan att skrika lungorna ur sig till skillnad från sina syskon.
Uppdatering om ungarna följer om en vecka.

Här är de alltså.. Våra små underverk.. eller, rent tekniskt så är de ju inte våra över huvud taget. De är ju Ellens, för hon är ju deras mamma, och så är de ju Djurskyddsföreningens för de är de nuvarande ägarna. Men sak samma..
Det är lite roligt, för trots att de bara är en vecka gamla så har de redan fått små personligheter. Vi har Tellus och Titan, som är exakt lika stora och ser exakt likadana ut. Förutom att Tellus har mer vitt på sina bakben än Titan. Vi kallar dem för tvillingarna för de hänger alltid ihop. De äter samtdigt och sover samtidigt, helst på eller bredvid varandra.
Sen så har vi Luna, som är minst av alla. Hon är ungefär hälften så stor som Pluto som är störst. Men trots att hon är minst så är det hon som syns och hörs mest. Försöker man lyfta henne så skriker hon så att väggarna skakar. Jag trodde inte att en så liten krabat kunde låta så mycket! Men hon är även den som är våghalsigast eftersom hon är den enda som frivilligt har lämnat "boet" än så länge. Fast när hon väl hade gjort det så skrek hon som en idiot tills vi kom och lyfte tillbaka henne igen.
Sist, men absolut inte minst, har vi Pluto. Han är stor. Jättestor. Normalvikten på en kattunge som är en vecka gammal är ungefär 200 gram. Pluto väger över 300 gram. Hans favoritsysselsättning är att äta, föga förvånande kanske. Han är i riskzonen för att bli en tjockis, men vi tycker om honom iallafall. Pluto är den som är snällast, eller så är han bara lite mer korkad än sina syskon, det är svårt att veta skillnaden. Han låter sig iallafall bli lyft och gosad med utan att skrika lungorna ur sig till skillnad från sina syskon.
Uppdatering om ungarna följer om en vecka.
Kommentarer
Trackback