Min bästa vän.
När jag påbörjade mitt styrelseår så fick jag höra från min föregångare att det enda jag behövde för att klara av min styrelsepost var en ful gul gammal häftpistol. Det stämde inte riktigt, jag hade behövt en himla massa mer grejer än så, men det viste jag inte då och no hard feelings (längre). Men häftpistolen har ändå varit en sjukt viktig hjälpreda under mitt styrelseår. Utan den hade det tagit tusen gånger längre tid att sätta upp alla plancher i skolan och därför är det inte mer än rätt att jag ägnar ett blogginlägg åt honom. Man kan säga att vi har blivit bästisar, häftpistolen och jag. Jag har döpt honom till Bert och det är med lite lite sorg i hjärtat som jag idag har lämnat över honom till min efterträdare. Jag hoppas att Fredrik och Bert kommer att bli bra kompisar och ta väl hand om varandra under nästa år.
I och med detta så är min överlämning klar och jag är helt färdig med min styrelsepostpost i KarlEkon. Just nu så känns det faktiskt himla bra, för även fast jag har haft ett sjukt roligt år så har det varit ganska jobbigt emellanåt också. En sak mindre att tänka på nästa år!