Dåtid och nutid
Igår kväll så gjorde vår kära kissekatt en stor kisspöl i vår dubbelsäng. Därför blev vi tvugna att sova i min gamla säng över natten. Jag hade av någon anledning jättesvårt att somna, så jag låg en lång stund och funderade på allt och inget. Över hur allt är nu jämfört med hur allt var förr. Jag vet att jag har världens bästa pojkvän men ibland så saknar jag hur nytt och spännande allt var då, för två år sedan. När vi knödde bredvid varandra varje natt i en alldeles för liten säng hos mig eller hos honom. När det inte var riktigt bestämt om vi var tillsammans eller inte. När det pirrade i magen så fort vi rörde vid varandra och varje SMS luslästes tio gånger innan det besvarades. När vi inte bodde ihop och vi verkligen UMGICKS varje gång vi sågs, ensamtid kunde man ju ha de gånger vi inte sågs. Det kändes lite som den här låten, med den skillnaden att det handlar om en kille istället för två.
Men några timmar senare vaknade jag, utvilad. Och då såg jag allt i ett annat ljus igen. Jag är nämligen aldrig nöjd med det jag har. För två år sedan hade jag gjort vad som helst för att ha ett riktigt stabilt förhållande. Slippa den där berg-och-dal-banan som man går igenom när man dejtar någon och man inte riktigt är säker på vad den andre vill. Och nu när jag har ett seriöst förhållande så ser jag allt det som är negativt med samboliv och tjafs om disk och tvätt samtidigt som jag ser allt som är positivtmed dejting och singelliv. Men när man ställer de båda mot varandra så inser jag att jag aldrig någonsin skulle vilja byta bort det jag har nu, en jättefin lägenhet som jag faktiskt delar med inte bara min sambo utan även min bästa vän, mot en liten studentlya på några få kvadrat. Been there, done that men nu har jag det bättre...Och om jag ska vara ärlig, okej att det är jag som knövlar och rör mig mest i sömnen, men jag sover bättre när jag ligger och sparkar i tomma luften i vår fina dubbelsäng. Tillskillnad för att ligga och sparka på Roy i min gamla lilla säng. ;) Och om mindre än en månad så är det två år sen jag och R blev tillsammans. Två år. Det är en lång tid. En lång bra tid som är fylld med massa bra minnen. Och jag skulle inte ha velat spendera de senaste två åren på något annat sätt.
Kommentarer
Postat av: tacksi
längesen jag läste nu, va tvungen att läsa ikapp lite.. men.. klockrent skrivet, kunde inte sagt det bättre själv! im not alone, yes.. man e rätt korkad ibland..
Trackback