På en millisekund ändras allt...
Här är ett blogginlägg som jag började skriva då, när allt hände. Nu är jag hemma och har fått lite distans till allt men här är det jag skrev då:
"Några meter från receptionen står en grupp med människor. I mitten av gruppen står en kvinna och hylgråter. Tårarna fullkomligt sprutar. Hon har precis fått veta att hennes man är död. Hon kommer aldrig att få träffa honom igen, aldrig få krama och pussa på honom och aldrig mer sova bredvid honom på natten. Och trots att det för mig bara är en död man, ett namn utan ansike, en person jag aldrig har känt och aldrig kommer att få chansen att lära känna så gör det ont att veta att han inte finns mer. Och det är fullkomligt hjärtskärande att se henne så ledsen. Jag har helt sjukt dåligt samvete också, för det va jag som hämtade ut henne från sin konferens och meddelade henne att hon hade ett brådskande samtal. Men jag viste inte att samtalet i själva verket var ett dödsbesked."
Vi borde ta tillvara mer på tiden vi har. Jag vill inte spekulera i vad som händer efter att vi har gått bort, det tycker jag är upp till var och en att fundera över, men faktum är att vi inte har jättelång tid egentligen och vi borde ta bättre tillvara på den tiden vi har fått. Se på mig tillexempel, jag är 22 år gammal.. om jag har tur så har jag inte än levt 1/4 av mitt friska välfungerande liv. Eller så kan jag dö i morgon, det vet man ju inte. Men vad har jag gjort hittills med mitt liv egentligen?
Ta denhär sommaren tillexempel. Min sammanfattning av den här sommaren är: en enda lång väntan! Väntan på födelsedag, väntan på flytten, väntan på att få träffa R, väntan på att få flytta upp på riktigt till Karlstad igen, väntan på nya kameran. De dagarna som jag faktiskt har njutit av och tatt tillvara på är oroväckande få när man tänker på hur många dagar som har slösats bort på att vänta och längta. I och för sig så vet jag inte riktigt om jag kan ta tillvara på, och njuta av, att vara på jobbet. Är det någon som kan det? Men jag kan ju försöka göra så gott jag kan... Hitta på saker efter jobbet, träffa vänner som jag kommer att sakna när jag väl är tillbaka i Karlstad, umgås mer med pappa och Martin, ha fler myskvällar med mamma och Ulf, iallafall göra något!
Detta blev en lång text. Men det är sånnahär händelser som verkligen får en att tänka till.
fy va hemskt :S
Hejsan. Det är så att jag vill hamna på aktiva listan. Det hade varit jättesnällt om du kunde klicka in dig i min sida & lämna en kommentar. Det skulle verkligen uppskattas. Ha en bra dag. :)
Oj.... även jag känner för den där kvinnan. Och visst har du rätt. Det gäller att ta tillvara på livet.
Jag skulle aldrig klicka på beautyangels länk.
Aldrig.
Jag känner med den stackars kvinnan.... har inga ord.... Men livet är typ en mörk gång.... man vet aldrig vad man har framför sig.. och det känns som att saker och ting nästan alltid inträffar som man verkligen minst förväntar sig! Har lärt mig på senare år att inte ta något för givet, och försöka uppskatta det man har... och njuta av livet.. men det är inte alltid lätt... man har så mycket annat att tänka på samtidigt...
Ibland är livet hemskt. Du har rätt, det är sådant som får en att tänka till.