Årskrönika efter första året på Karlstads Universitet.
Hopp.. då var snart mitt första år på Karlstads universitet avslutat.. Det har gått så sinnessjukt fort.. Känns fortfarande som om det var igår jag blev nollad.. hjälp vad liten och nervös jag kände mig då. Stod framför spegeln i minst en timme och funderade på vad jag skulle ha på mig på "första skoldan".
Men jag hade tur, riktigt tur, för jag hamnade i den bästa nollegruppen av alla.. Det måste jag ju ha gjort eftersom det var vi som vann årets nollegrupp! I nollegruppen träffade jag massor av folk och alla var lika trevliga... det finns fortfarande ingen av nollorna i vår nollegrupp som jag verkligen ogillar (med något undantag, men man kan ju inte vara bästis med alla...) Jag lyckades iallafall skaffa mig 4 bästisar från nollegruppen... två norskor och två svenskor som jag i början tyckte var väääldigt olika mig och inte det minsta lika den "typ" av människor som jag brukar umgås med. Men efter några veckor så insåg jag att olika inte alltid är fel och nu är jag så sjukt glad över att det var just dem som jag lärde känna bäst. Vet inte vad jag skulle gjort utan dem ibland..
Vi har Henri.. min egen lilla Drammen-gangster från Solbergelva i Norge... Hon har ett ganska häftigt temprament och kan ibland uppfattas som lite barnslig (hon är ju trots allt bara 19 ;) ) men hon har ändå mycket vettigare uppfattningar om det mesta än de flesta jag känner... Hon är den jag har lärt känna bäst efter alla våra otaliga film och popcornkvällar hos henne eller hos mig. Det är skönt att ha en så bra kompis boende bara några meter bort.. Det har varit myvket springande fram och tillbaka mellan henne och mig när man har något akut problem som man bara MÅSTE prata med någon om just precis nu... och trots att hon ibland är lite impulsiv och gör dumma saker på fyllan "för Marias eget bästa" så vet jag att hon aldrig menar något illa mot mig och hon gör det för att vara snäll mot mig. Det gömmer sig ett stort hjärta inne i lilla Henri..
Sen har vi Åsa... Åsa är partypinglan nummer ett och runt Åsa händer det alltid något spännande... Men det är ändå hon som oftast beter sig vuxnast av oss fem trots att det är hon som är "mellanbarnet"... Hon är iallafall klokast och ger bäst råd om det är något man har problem med... råd som hon ibland har lite svårt att följa själv... men det är en annan historia ;)
Nästa norska är Elin. Elin är beviset för att supersnygga tjejer med stora bröst och blondt hår faktiskt inte behöver vara korkade och bitchiga. Elin har tvärtom ett raktigenom gott hjärta och hon skulle aldrig kunna kallas för korkad. När Elin får en riktig Elin-fylla så finns det ingen som slår henne. Hon är en riktig partyhöjare och lyckas alltid få alla att dansa. Elin har lyckats med konststycket att skaffa pojkvän utan att glömma bort oss tjejer och utan att bli kallad toffel, det är det inte många som lyckas med (Håkan *host*). Elin älskar pölser med lumme (Korv med bröd) och hon har förgyllt många annars ganska trista dagar med div. roliga historier från hennes tid som reseledare och guide..
Sist men inte minst... eller jo minst också.. iallafall om man räknar midjemått.. har vi Sara.. Sara var den av tjejerna som jag lärde känna först, och det är henne jag känner mig mest lik.. Hennes lugna norrländska sätt behövs ibland när vi andra fyra hetsar upp oss för mycket över någon småsak. Men när Sara har fått i sig lite för mycket mongovin så ses och hörs hon minst lika mycket som oss andra och det är alltid lika roligt ;) Sara tycker att många saker är väldigt pinsamma... och därför är det alltid lika roligt att reta henne.. Men jag hoppas att hon vet att jag tycker om henne jättemycket trots att jag retas med henne ibland..
På ett eller annat sätt så kompleterar vi varandra och det är det som gör oss fem så bra ihop =) Vi hade inte vart lika bra om vi var 4 eller 6... 5 är the magic number helt enkelt och jag hoppas att vi kommer att vara kompisar i många år framöver (trots att de kanske inte kommer att gilla allt jag skrivit om dem här..)
Annat som har hänt under året:
Jag har varit med på en nollning som Fadder... självklart vann vår faddergrupp "årets faddergrupp" så nu har jag två medaljer hängande här hemma... Jag har även tatt på mig att vara fadderansvarig till årets nollning och det tycker jag ska bli jätteskoj.. längtar redan..
Tentor har kommit och gått.. en eller annan omtenta har också gjorts men just nu har jag inga tentor efter mig så ur studiesynvinkel kan detta ses som ett lyckat år...
Det kan ses som ett lyckat år även ur en annan synvinkel... Efter många turer hit o dit där andras hjärtan (och även mitt...) har blitt krossade så har jag för första gången på (nästan) två år skaffat pojkvän. Jag, som alltid alltid alltid skulle vara singel eftersom jag är världens sämsta flickvän och mest tycker att det är massa krav att vara tillsammans med någon... Fast med honom känns det inte som om jag har några krav på mig, jag kan fortfarande vara migsjälv och göra precis vad jag vill och det är det som är så skönt med honom.. Det kändes inte som om jag gav upp något när jag blev tillsammans med honom, snarare som att jag vann något.. Det kom såklart vid hel fel tillfälle eftersom vi om en vecka åker ifrån Karlstad och ska spendera hela sommaren på var sin kust i Sverige... men sånt kan man ju inte välja... och just nu känns det här jättebra och jätterätt och ja.. det var inte riktigt det jag hade väntat mig för två månader sen, men jag är glad att det blev som det blev..
Sjukt mycket text.. ingen kommer att orka läsa detta.. men det var skönt att få skriva av sig lite.. alltid nått!
Kram Maria
Orkade läsa, sjukt tungt att du har fler nollemedlajer än jag
Åh jag blir alldeles lycklig när jag läser det här :) Ska nämligen själv börja plugga på Karlstads universitet i höst och jag är sååå nervös! Man har ju som sagt alltid tankar på att man inte kommer att lära känna någon o.s.v, men i slutändan brukar ju det mesta fixa sig. Ha det så fint :)