Hockey!
Ikväll har jag, Malin, Stek-Leif och Mackan varit på hockey. Färjestad mot Frölunda.. Indian som jag är så hade jag självklart tänkt att jag skulle smita in i bortamatchklacken.. men det gick inte för jag hade en hemmamatchståplatsbiljett. Attans. Jaja, det var bara att ställa sig på rätt ställe och se glad ut ändå.
I första perioden så stod jag, Malin och Stek-Leif (Markus hade lyckats få tag i en Frölundabiljett och stod i rätt klack..) ganska långt fram bland massa finniga tonårskillar som hejade fram Färjestad med sina brutna målbrottsröster. Blickarna de gav mig när jag lite smått började heja fram Frölunda var inte direkt skrämmande så efter ett tag kunde jag hoppa och tjoa när Frölunda gjorde mål och ignorera hatblickarna runt omkring mig.. och Frölunda gjorde inte bara ett mål utan två!
Det blev period två med ställningen 2 - 1 till Frölunda och plötsligt stod jag ganska långt upp på läkaren. Snarare mitt i Wolfpack, Färjestads supporterklubb. Det var trummor och skrikande folk och spritångor överallt runtomkring mig. Till höger om mig stod en kille som var tre meter lång, minst. Jag nådde inte ens upp till hans axel och Stek-Leif som stod på trappsteget över mig var trots det kortare än killen. Hualigen. Men det var inte det värsta. Framför mig hade jag en stor kille.. och då menar jag inte stor som i lång utan stor som i stor... monsterstor på alla håll och kanter.. med tusentals tatueringar, snaggat hår och bockskägg. Urtypen för en fotbollshuligan, om detta hade varit fotboll. Finns det något som heter Hockeyhuliganer? Hans inte speciellt positiva attityd till Frölundas ledning och hans mycket hatiska blickar mot mig de få gångerna jag vågade applådera Frölunda (om blickar kunde döda så hade jag varit stendöd nu) gjorde att jag under större delen av andra perioden kröp ihop och gladde mig i smyg åt Frölundas framgångar. För framgångarna fortsatte och det blev ytterligare ett mål till Frölundas fördel.
I period tre lyckades jag återigen ta mig fram till de finniga fjortisarna, och även om de inte verkade vara överlyckliga över att jag hejade på Frölunda så kände jag mig ändå hundra gånger tryggare där än vad jag gjorde i period två =) Men i period tre hände något konstigt.. domaren fick hjärnsläpp och dömde helkonstigt massa gånger.. det märkte till och med jag trots att jag hejade på det ledande laget (till vars fördel domaren dömde större delen av tiden) och trots att jag är långt ifrån en hockeyexpert. (vad är iceing?!) Utvisning efter utvisning efter utvisning och miss av väldigt självklara saker gjorde att stämningen på läktaren sjönk med rekordfart och domaren blev gång på gång utbuad. Och stämningen var minst sagt dålig när Färjestad i allra sista sekunden gjorde mål. Matchen slutade 4-2 till Frölunda.
Vist, det känns bra att Frölunda vann.. men det hade varit en så himla mycket roligare match med en annan domare.
Time to sova. Tidig föreläsning i morgon igen. Är inte van vid att gå upp tidigt såhär många dagar i rad...
Tjo tjipp.
I första perioden så stod jag, Malin och Stek-Leif (Markus hade lyckats få tag i en Frölundabiljett och stod i rätt klack..) ganska långt fram bland massa finniga tonårskillar som hejade fram Färjestad med sina brutna målbrottsröster. Blickarna de gav mig när jag lite smått började heja fram Frölunda var inte direkt skrämmande så efter ett tag kunde jag hoppa och tjoa när Frölunda gjorde mål och ignorera hatblickarna runt omkring mig.. och Frölunda gjorde inte bara ett mål utan två!
Det blev period två med ställningen 2 - 1 till Frölunda och plötsligt stod jag ganska långt upp på läkaren. Snarare mitt i Wolfpack, Färjestads supporterklubb. Det var trummor och skrikande folk och spritångor överallt runtomkring mig. Till höger om mig stod en kille som var tre meter lång, minst. Jag nådde inte ens upp till hans axel och Stek-Leif som stod på trappsteget över mig var trots det kortare än killen. Hualigen. Men det var inte det värsta. Framför mig hade jag en stor kille.. och då menar jag inte stor som i lång utan stor som i stor... monsterstor på alla håll och kanter.. med tusentals tatueringar, snaggat hår och bockskägg. Urtypen för en fotbollshuligan, om detta hade varit fotboll. Finns det något som heter Hockeyhuliganer? Hans inte speciellt positiva attityd till Frölundas ledning och hans mycket hatiska blickar mot mig de få gångerna jag vågade applådera Frölunda (om blickar kunde döda så hade jag varit stendöd nu) gjorde att jag under större delen av andra perioden kröp ihop och gladde mig i smyg åt Frölundas framgångar. För framgångarna fortsatte och det blev ytterligare ett mål till Frölundas fördel.
I period tre lyckades jag återigen ta mig fram till de finniga fjortisarna, och även om de inte verkade vara överlyckliga över att jag hejade på Frölunda så kände jag mig ändå hundra gånger tryggare där än vad jag gjorde i period två =) Men i period tre hände något konstigt.. domaren fick hjärnsläpp och dömde helkonstigt massa gånger.. det märkte till och med jag trots att jag hejade på det ledande laget (till vars fördel domaren dömde större delen av tiden) och trots att jag är långt ifrån en hockeyexpert. (vad är iceing?!) Utvisning efter utvisning efter utvisning och miss av väldigt självklara saker gjorde att stämningen på läktaren sjönk med rekordfart och domaren blev gång på gång utbuad. Och stämningen var minst sagt dålig när Färjestad i allra sista sekunden gjorde mål. Matchen slutade 4-2 till Frölunda.
Vist, det känns bra att Frölunda vann.. men det hade varit en så himla mycket roligare match med en annan domare.
Time to sova. Tidig föreläsning i morgon igen. Är inte van vid att gå upp tidigt såhär många dagar i rad...
Tjo tjipp.
Kommentarer
Trackback