Insomnia
Den här veckan har jag haft galet svårt att sova. Jag har legat och vridit och vänt på mig jättelänge på kvällarna innan jag somnat och sen vaknat massa gånger på natten. Detta leder till att jag har varit lite tröttare än vanligt på tåget till och från jobbet. Idag efter jobbet tillexempel så gick jag på tåget, satte mig på en ledig plats och somnade som en stock innan tåget ens hade lämnat perrongen.
Jag drömde att jag var på ett bröllop och att en fotograf gick omkring och tog kort på alla som var där. Efter att han hade tagit ett kort så sa han "Tack!" och gick till nästa person på bröllopet. Jag hörde att han hela tiden kom närmare mig. Till slut så var det min tur så han la handen på min axel för att lixom markera att det var min tur. Och jag kände att NEJ jag vill absolut inte vara med på kort! Så jag sa, ganska högt, "Nej tack, jag vill inte!". Och sen vaknade jag. Och framför mig så stod tågkonduktören och tittade på mig som om jag var helt dum i huvudet. Och det gjorde även de som satt runt omkring mig.
För det var ju ingen bröllopsfotograf som gick omkring och sa "tack", det var ju konduktören. Det var även konduktören som tog mig på axeln för att väcka mig. Och det var även till konduktören som jag hade sagt, högt och tydligt, "nej tack, jag vill inte" när han hade frågat om han kunde få se biljetten.
Som sagt så tittade alla på mig som om jag var dum i huvudet och konduktören sa (med en röst som lät som om han pratade med ett litet barn) "Men du, det förstår du väll att du måste kunna visa upp en giltig biljett för att kunna åka med det här tåget..". Galet pinsamt. Helt fruktansvärt pinsamt. Och det gjorde ju inte saken bättre att det tog mig en halv evighet att hitta pendelkortet i min stora väska.
Jag måste se till att börja sova ordentligt på nätterna igen!
Jag drömde att jag var på ett bröllop och att en fotograf gick omkring och tog kort på alla som var där. Efter att han hade tagit ett kort så sa han "Tack!" och gick till nästa person på bröllopet. Jag hörde att han hela tiden kom närmare mig. Till slut så var det min tur så han la handen på min axel för att lixom markera att det var min tur. Och jag kände att NEJ jag vill absolut inte vara med på kort! Så jag sa, ganska högt, "Nej tack, jag vill inte!". Och sen vaknade jag. Och framför mig så stod tågkonduktören och tittade på mig som om jag var helt dum i huvudet. Och det gjorde även de som satt runt omkring mig.
För det var ju ingen bröllopsfotograf som gick omkring och sa "tack", det var ju konduktören. Det var även konduktören som tog mig på axeln för att väcka mig. Och det var även till konduktören som jag hade sagt, högt och tydligt, "nej tack, jag vill inte" när han hade frågat om han kunde få se biljetten.
Som sagt så tittade alla på mig som om jag var dum i huvudet och konduktören sa (med en röst som lät som om han pratade med ett litet barn) "Men du, det förstår du väll att du måste kunna visa upp en giltig biljett för att kunna åka med det här tåget..". Galet pinsamt. Helt fruktansvärt pinsamt. Och det gjorde ju inte saken bättre att det tog mig en halv evighet att hitta pendelkortet i min stora väska.
Jag måste se till att börja sova ordentligt på nätterna igen!
Kommentarer
Postat av: Ida
Hahaha det här är det roligaste jag har läst på länge! Glad att det inte var jag ;)
Trackback