Godkväll allihopa! Det känns som att det är söndagskväll för mig för jag har redan hunnit göra så mycket denna helgen!
 
Igår slutade hela vår avdelning redan vid 15 och då åkte vi till Stenungsbaden Yacht Club för ett spa-dygn! Himla mysigt och roligt med först några timmar i spa avdelningen, sen middag (med världens konstigaste servitris och en hovmästare som är en gammal kollega till mig) och sen avslutades kvällen med dans till Wisex. Jag fick visa upp mina buggskills - mycket uppskattat av mina äldre manliga kollegor som älskar att dansa. Sen hade vi en galen efterfest på hotellrummet som slutade med att alla stensomnade. Sen kom höjdpunkten på resan: Hotellfrukosten!! Hotellfrukost är det bästa som finns! Speciellt om den äts i en restuarang med panoramautsikt mot en strålande vårsol och ett stilla hav. Så nu vet ni vad man gör på banken när kontoret stänger klockan 15 ;)

Roy kom och hämtade mig när det var dags för utcheckning och så åkte vi till ett shoppingcenter och spenderade några timmar. Jag hittade en bikini och en topp. Sen blev det tacomys hemma och hockey (för roy) och sömn (för mig). Nu ligger Roy och sover. Han påstår att han känner sig bakis, trots att det var jag som var ute igår och inte han. Men jag är superpigg eftersom jag sovit hela eftermiddagen. Därför hade jag massa tid till att skriva detta totalt onödiga inlägget. Natti!



(Bilder från Lindex online shop)

Tisdagar är den sämsta dagen på hela veckan. Det är då jag får mina små livskriser och är en arg och kass flickvän som tänker alldeles för mycket. Trivs jag verkligen på jobbet? Med lägenheten? Med trollhättan? Med livet? Är jag lycklig på riktigt?

Anledningen till att det är just på tisdagar som jag får mina små melt-downs är att jag jobbar kväll på måndagar. Då kommer jag inte hem från jobbet förän vid halv tolv på kvällen, och sen måste jag ta tåget tillbaka till jobbet redan halv åtta dagen efter. Så när jag kommer hem från jobbet vid halv sjutiden på tisdagskvällarna så känns det oftast som att jag har blivit överkörd av en lastbil. Ungefär. Och eftersom jag är världens grinigaste när jag är trött så har Roy lärt sig att hålla sig borta på tisdagar. Idag tillexempel så är han iväg någonstans och kollar hockey. Och jag laddar batterierna genom att ha hemmaspa med hårinpackning, ansiktsmask, massa hudcremer som luktar gott och den där alldeles för dyra mirakelcrémen som jag köpte i helgen som får ansiktet att stråla.

Och så drömmer jag mig bort till Grekland. Om mindre än två månader är vi där. I solen och värmen. Och har jag tur så har jag dehär galet snygga shortsen på mig. Och solbrända ben. Och en jordgubbsmilkshake i ena handen och en bra bok i den andra. Och då kommer tisdags-ångesten bara att vara ett dåligt minne. 

  

Snart så är vi här igen:

Åh.. jag, precis som en himla massa andra personer, drömmer om att någon gång i framtiden bo i ett mysigt litet torp inrett i lantlig stil. Men nu råkar det vara så att jag har noll koll på hur man renoverar och min sambo har tummen mitt i handen så vi kommer nog aldrig att köpa ett halvfärdigt torp. Och OM vi skulle göra det så skulle det förmodligen sluta med att vi antingen hamnade i "Arga snickaren" eller "Fuskbyggarna". Men man kan ju alltid drömma och därför har jag hittat en serie som ser lite sådär lagom lantlig ut så att den fungerar att ha i en vanlig lägenhet också. Jag har redan en te-låda och ett smyckesskrin i serien men nu sitter jag och dregglar lite över det här: 

                    

     

Åh. Vill haaaa, kan inte tomten komma lite tidigt i år?

På torsdag kommer Roys familj till Trollhättan för att hälsa på oss. Därför måste vi göra en grundlig städning av vår lägenhet ikväll. Vi måste försöka dölja att vi i vanliga fall bor i en dammhåla med disk och kläder överallt och försöka få det att se ut som att vi är vuxna och organiserade. Varje gång vi ska städa hemma så är det krig om vilken musik som ska spelas och vems playlist som är bäst. Ikväll spelar vi schlager för fulla muggar och jag dansar bugg med damsugaren. Gissa vems playlist som vann fighten den här gången?! 
 


Åsa och jag på schlagerfest 2007.

För fyra år sedan så var mitt liv uppochner. Jag hade fullt av röriga relationer runt omkring mig med killar och vänner och familj och jag var minst sagt ur balans. Jag var allmänt osäker på varför jag egentligen flyttade till Karlstad och vart jag var påväg i framtiden och framförallt så kände jag mig väldigt väldigt ensam trots att jag hade fullt av vänner runt omkring mig. Jag var så beroende av att alltid ha någon nära mig. Jag som alltid har behövt "egentid" klarade för första gången i mitt liv inte av att vara ensam eftersom jag hade så många tankar som snurrade i huvudet som jag inte ville ta tag i. Jag minns inte så jättemycket från den våren förutom en himla massa minnesbilder från fester. Jag antar att jag hade myskvällar med vänner och tentapluggade och tränade och gjode normala saker också men mest så minns jag allt festande. Herregud vad mycket jag festade. Och herregud vad mycket pengar som bara är borta på grund av det! Exempel: Blogginlägg från mars 2007

Och mitt i allt det där virrevarret av känslor så dök Han upp. Den där lugna killen med snälla ögon som faktiskt lyssnade på mig utan att dömma mig och utan att vilja förändra mig. Han som alltid fanns där när jag behövde prata. Han som pratade alldeles för mycket om sport och som gjorde mig helt galet svartsjuk genom att nämna sin exflickvän i varannan mening. Han som drog med mig i en foxtrot på krogen och som lyckades bjuda mig på en middag som bestod av ungefär alla ingredienser som jag inte gillar. Han den där som jag bestämde mig för att skicka ett helt oskyldigt grattis-SMS till för fyra år sedan (som jag aldrig fick något svar på....). Han den där som kom och mötte mig mittinatten när jag var rädd för att gå hem själv från festen och som följde mig till dörren och sa godnatt och gick hem till sig själv igen. Han den där som några månader senare stal mitt hjärta och som fortfarande inte har lämnat tillbaka det. Han som låter mig vara fri och flyga iväg på alla äventyr som jag känner att jag bara MÅSTE få göra, men även han som drar mig tillbaka till jorden igen när jag svävar iväg för långt ifrån verkligheten. Han som fick mig att hitta tillbaka till migsjälv igen. Han den där som jag får krypa ner och lägga mig bredvid ikväll och som gör mig
pirr-i-magen-lycklig (nästan) varje dag.  

Han den där som fyller 27 år idag och som jag älskar mest i hela världen!
Grattis min fina älskling! Hoppas att jag får fira många många fler av dina födelsedagar med dig!


Bild från när Roy var på besök under mitt London-äventyr.