Pantertanterna.
Tänkte att jag skulle presentera 5 av mina klasskompisar för er. Vi andra kallar dem oftast för pantertanterna för vi har ingen aning om vad de heter egentligen. Det vi vet är att de är någonstanns mellan 35 och 45 år gamla och att de tycker att de är coolast i världen. De ser ner på oss andra i klassen, (och det är ganska många att se ner på med tanke på att vi är ungefär 120 stycken) och om någon skulle råka svara fel på en fråga på en föreläsning så säger de högt "NEEEJ! Det var feeeel! Så är det iiiinte!" och så skrattar de, och kacklar sinsemellan om hur korkad personen som svarade på frågan måste vara.. Detta gör att det aldrig är några frågor på våra föreläsningar, för de få som faktiskt vågar ställa en fråga när de vet att 120 personer lyssnar vågar inte riskera att bli högljutt dissade om de faktiskt skulle råka fråga något dumt eller svara fel på en ställd fråga. Och gud nåde den som råkar viska eller prata på föreläsningen. Då får man sig ett högt hysch-ljud och mördarblickar från pantertanterna, trots att de själva gärna pratar högt och ljudligt på föreläsningar som de inte tycker är så intressanta.
Man kan tro att folk som börjar studera på universitet när de är såpass gamla (de måste minst vart över 35 allihopa när de började plugga) är extra motiverade, att de gör allt för att göra sitt bästa nu när de äntligen(?) har kommit tillbaka till skolbänken igen.. Detta gäller inte pantertanterna. De verkar mest gå på föreläsningarna för att slippa vara hemma. De blir alltid jättekompis med lärarna eftersom de är jämngamla. De sitter alltid på raden allra längst fram och småpratar lite med läraren innan och efter föreläsningen. Om de är en lärare de tycker extra mycket om så kan de tillochmed, till oss andras förtret, avbryta läraren och lägga in nått skämt som de tycker är roligt, eller bara berätta något helt oväsentligt som vi andra egentligen inte är intresserade av att höra.
Pantertant nummer ett gillar att prata. Mycket och ofta. Hon är en såndär som aldrig stänger av ljudet på mobilen och som dessutom svarar i mobilen och reser sig och går ut ur föreläsningssalen när den ringer så att föreläsaren kommer av sig. Dessutom så är hon storrökare. Cigarettpaketet ligger alltid framför henne på bordet och hon fingrar nervöst på det när föreläsaren drar över lite på lektionen. Ibland tar hon fram en cigarett och en tändare och håller dem i handen de sista minuterna så att hon ska vara redo när föreläsningen äntligen är slut. Och detta trots att vi sällan har mer än 45 minuters föreläsning innan det är rast.
Pantertant nummer två är egentligen en kille i medelåldern. Han märks inte så mycket. Han verkar inte ha så mycket att säga till om i gänget heller. Han är äldst i vår klass tydligen har jag hört från nån. När jag tänker efter så har jag nog aldrig hört honom säga någonting.
Pantertant nummer tre är den yngsta av pantertanterna. Iallafall så ser det så ut. När hon skrattar så lixom hoppar hon upp och ner på stolen. Det är mycket jobbigt att sitta precis bakom henne eftersom bordet som hör till raden bakom sitter ihop med hennes stolsrygg så när hon hoppar så hoppar hela stolen och därför hela bordet också. Och hon skrattar ofta.
Pantertant nummer fyra och fem verkar mest uttråkade. De sitter alltid bredvid varandra. De pratar alltid med varandra. Högt. De bryr sig inte om när folk som sitter bakom dem ber dem att vara tysta. De har ofta med sig en metro som de sitter och löser korsord och suduku i. De ängnar ungefär hela föreläsningen åt att sitta och slappa, koppla av lite. Det är ytterst sällan man ser dem anteckna någonting. Idag så tog de ändå priset! När andra rasten var slut så såg jag en av dem ta fram ett nagellack ur sin väska och ge det till pantertanten som satt alldeles framför mig. Och till min förvåning så började hon som fick nagellacket att måla naglarna! På föreläsningen! Egentligen så borde jag väll inte bry mig över huvud taget, hon har all rätt i världen att måla naglarna när och var och hur hon vill (nämnde jag att nagellacket var kolsvart?). Och egentligen så luktar det inte så mycket när man målar naglarna, det är bara det att en viss vecka i månaden så är jag lite extra känslig för starka dofter. Och att sitta och känna nagellackslukt i nästan en timme i väntan på nästa rast kändes som en evighet. Efter en halvtimme kände jag huvudvärken komma krypande. Migrän. Thank-you-very-much. Och jag var såklart för snäll för att böja mig fram och be henne ta bort nagellacket.
Dessutom så var jag tvungen att vara kvar i skolan och jobba med grupparbetet till halv sex ungefär. Men sen fick jag äntligen gå hem och sova en timme och äta lite. Så nu känns det lite bättre igen, migränen har släppt lite iallafall. Och nu har jag fått skriva av mig alla aggressioner också ;)
Man kan ju fråga sig hur jag, som borde vara upptagen av att lyssna på föreläsaren, lägger märke till alla små detaljer hos pantertanterna.. Men ja, jag har gått i samma klass som dem i snart två år. Och jag sitter nästan alltid på raden bakom dem. Och sanningen är att vissa av kurserna jag har läst har inte varit jätteintressanta.. och då lägger man märke till små detaljer som verkar intressantare...
Detta blev ett lååååångt och elakt inlägg.. Hoppas inte att någon tar illa upp =)
Man kan tro att folk som börjar studera på universitet när de är såpass gamla (de måste minst vart över 35 allihopa när de började plugga) är extra motiverade, att de gör allt för att göra sitt bästa nu när de äntligen(?) har kommit tillbaka till skolbänken igen.. Detta gäller inte pantertanterna. De verkar mest gå på föreläsningarna för att slippa vara hemma. De blir alltid jättekompis med lärarna eftersom de är jämngamla. De sitter alltid på raden allra längst fram och småpratar lite med läraren innan och efter föreläsningen. Om de är en lärare de tycker extra mycket om så kan de tillochmed, till oss andras förtret, avbryta läraren och lägga in nått skämt som de tycker är roligt, eller bara berätta något helt oväsentligt som vi andra egentligen inte är intresserade av att höra.
Pantertant nummer ett gillar att prata. Mycket och ofta. Hon är en såndär som aldrig stänger av ljudet på mobilen och som dessutom svarar i mobilen och reser sig och går ut ur föreläsningssalen när den ringer så att föreläsaren kommer av sig. Dessutom så är hon storrökare. Cigarettpaketet ligger alltid framför henne på bordet och hon fingrar nervöst på det när föreläsaren drar över lite på lektionen. Ibland tar hon fram en cigarett och en tändare och håller dem i handen de sista minuterna så att hon ska vara redo när föreläsningen äntligen är slut. Och detta trots att vi sällan har mer än 45 minuters föreläsning innan det är rast.
Pantertant nummer två är egentligen en kille i medelåldern. Han märks inte så mycket. Han verkar inte ha så mycket att säga till om i gänget heller. Han är äldst i vår klass tydligen har jag hört från nån. När jag tänker efter så har jag nog aldrig hört honom säga någonting.
Pantertant nummer tre är den yngsta av pantertanterna. Iallafall så ser det så ut. När hon skrattar så lixom hoppar hon upp och ner på stolen. Det är mycket jobbigt att sitta precis bakom henne eftersom bordet som hör till raden bakom sitter ihop med hennes stolsrygg så när hon hoppar så hoppar hela stolen och därför hela bordet också. Och hon skrattar ofta.
Pantertant nummer fyra och fem verkar mest uttråkade. De sitter alltid bredvid varandra. De pratar alltid med varandra. Högt. De bryr sig inte om när folk som sitter bakom dem ber dem att vara tysta. De har ofta med sig en metro som de sitter och löser korsord och suduku i. De ängnar ungefär hela föreläsningen åt att sitta och slappa, koppla av lite. Det är ytterst sällan man ser dem anteckna någonting. Idag så tog de ändå priset! När andra rasten var slut så såg jag en av dem ta fram ett nagellack ur sin väska och ge det till pantertanten som satt alldeles framför mig. Och till min förvåning så började hon som fick nagellacket att måla naglarna! På föreläsningen! Egentligen så borde jag väll inte bry mig över huvud taget, hon har all rätt i världen att måla naglarna när och var och hur hon vill (nämnde jag att nagellacket var kolsvart?). Och egentligen så luktar det inte så mycket när man målar naglarna, det är bara det att en viss vecka i månaden så är jag lite extra känslig för starka dofter. Och att sitta och känna nagellackslukt i nästan en timme i väntan på nästa rast kändes som en evighet. Efter en halvtimme kände jag huvudvärken komma krypande. Migrän. Thank-you-very-much. Och jag var såklart för snäll för att böja mig fram och be henne ta bort nagellacket.
Dessutom så var jag tvungen att vara kvar i skolan och jobba med grupparbetet till halv sex ungefär. Men sen fick jag äntligen gå hem och sova en timme och äta lite. Så nu känns det lite bättre igen, migränen har släppt lite iallafall. Och nu har jag fått skriva av mig alla aggressioner också ;)
Man kan ju fråga sig hur jag, som borde vara upptagen av att lyssna på föreläsaren, lägger märke till alla små detaljer hos pantertanterna.. Men ja, jag har gått i samma klass som dem i snart två år. Och jag sitter nästan alltid på raden bakom dem. Och sanningen är att vissa av kurserna jag har läst har inte varit jätteintressanta.. och då lägger man märke till små detaljer som verkar intressantare...
Detta blev ett lååååångt och elakt inlägg.. Hoppas inte att någon tar illa upp =)
Kommentarer
Postat av: Doc
Hahaha, vilka kärringar!
Postat av: Ingela Rörstad
Har läst din blogg! Intressant..... Kul att man nämns ibland ialla fall! Hoppas du mår bättre idag!
kram mamma
Postat av: Carina
Efter att ha läst bloggen ska jag ALDRIG plugga igen.Ha ha.Men jag är ju över 50!!!!!!!!
Varma kramar.Hoppas vi ses snart.
Trackback