Iron-man
Järnbrist igen.. hur lyckas jag!?
Denhär gången så insåg jag inte ens själv att jag hade det. Trodde att jag var trött för att det var tentaperiod/ovant att gå upp tidigt o jobba/stressigt på midsommar... Iallafall så fick jag helt sjukt ont i magen i lördas.. på lördagen så gick det ändå att leva med ;) ville inte låta lite magont förstöra myshelgen jag var mitt uppe i... men på söndagen blev det bara ännu värre... på måndagen kom jag knappt upp ur sängen och jag fick verkligen anstränga mig till det yttersta för att släpa mig till jobbet... Tror inte jag gjorde så mycket nytta.. men jag var där iallafall...
I tisdags gick jag iallafall till vårdcentralen.. det visade sig att magontet egentligen var levern och njurarna som sa att de ville ha mera järn.. eller nått... Viste inte att järnbrist kunde leda till magont?! Nu vet jag... och en påse blod och x antal extremäckliga järntabletter senare så mår jag faktiskt helt okej. Sjukt trött bara.. men det går över...
Tidigare när jag har haft järnbrist så har jag fått rådet att äta järntabetter.. och järntabletter har inköpts.. och ätits regelbundet i någon vecka.. och sedan glömts bort.. denna gången kanske jag ska försöka äta dem lite längre än en vecka.. eller så får jag äta massa massa blåbär och jordgubbar och andra goda saker med järn i =)
Är mitt uppe i en bra period just nu! jobbet är helt okej och midsommar blev helt okej och till helgen fyller jag år och då kommer det också att bli helt okej =) Enda mörka molnet är middagen hos pappa idag.. den genomleds med nöd o näppe.. ännu en middag hos pappa väntar på söndag eftermiddag/kväll... en födelsedagsmiddag för bara mig... kanske pappas sätt att väga upp för födelsedagsmiddagen förra året? ;) Det är när man tänker på sånt som man behöver en stor kram av någon som verkligen tycker om en.. och det är då jag hatar att pojkvännen är på andra sidan Sverige. Nä.. långdistansförhållanden är inte min grej har jag insett.. Vad är det för mening om man aldrig träffas? Fast jag ska inte klaga =) Vi har ändå träffats en gång i veckan sen skolan tog slut.. och det är trots allt bara 2 månader kvar tills skolan börjar igen.. och när vi väl träffas så känns det jättebra... annorlunda.. men jättebra... det blir aldrig det där "bara-mysa-o-slappa-i-soffan" som är jättemysigt för när man väl ses så är det så mycket som man vill hinna med o göra.. Oj... nu gled jag iväg från vad det nu var för vettigt jag hade tänkt o skriva här =)
Ha det bra!
Kram!
Denhär gången så insåg jag inte ens själv att jag hade det. Trodde att jag var trött för att det var tentaperiod/ovant att gå upp tidigt o jobba/stressigt på midsommar... Iallafall så fick jag helt sjukt ont i magen i lördas.. på lördagen så gick det ändå att leva med ;) ville inte låta lite magont förstöra myshelgen jag var mitt uppe i... men på söndagen blev det bara ännu värre... på måndagen kom jag knappt upp ur sängen och jag fick verkligen anstränga mig till det yttersta för att släpa mig till jobbet... Tror inte jag gjorde så mycket nytta.. men jag var där iallafall...
I tisdags gick jag iallafall till vårdcentralen.. det visade sig att magontet egentligen var levern och njurarna som sa att de ville ha mera järn.. eller nått... Viste inte att järnbrist kunde leda till magont?! Nu vet jag... och en påse blod och x antal extremäckliga järntabletter senare så mår jag faktiskt helt okej. Sjukt trött bara.. men det går över...
Tidigare när jag har haft järnbrist så har jag fått rådet att äta järntabetter.. och järntabletter har inköpts.. och ätits regelbundet i någon vecka.. och sedan glömts bort.. denna gången kanske jag ska försöka äta dem lite längre än en vecka.. eller så får jag äta massa massa blåbär och jordgubbar och andra goda saker med järn i =)
Är mitt uppe i en bra period just nu! jobbet är helt okej och midsommar blev helt okej och till helgen fyller jag år och då kommer det också att bli helt okej =) Enda mörka molnet är middagen hos pappa idag.. den genomleds med nöd o näppe.. ännu en middag hos pappa väntar på söndag eftermiddag/kväll... en födelsedagsmiddag för bara mig... kanske pappas sätt att väga upp för födelsedagsmiddagen förra året? ;) Det är när man tänker på sånt som man behöver en stor kram av någon som verkligen tycker om en.. och det är då jag hatar att pojkvännen är på andra sidan Sverige. Nä.. långdistansförhållanden är inte min grej har jag insett.. Vad är det för mening om man aldrig träffas? Fast jag ska inte klaga =) Vi har ändå träffats en gång i veckan sen skolan tog slut.. och det är trots allt bara 2 månader kvar tills skolan börjar igen.. och när vi väl träffas så känns det jättebra... annorlunda.. men jättebra... det blir aldrig det där "bara-mysa-o-slappa-i-soffan" som är jättemysigt för när man väl ses så är det så mycket som man vill hinna med o göra.. Oj... nu gled jag iväg från vad det nu var för vettigt jag hade tänkt o skriva här =)
Ha det bra!
Kram!
