Skitdag!
I morse gick jag till tandläkaren på en akuttid som jag hade lyckats tjata till mig. Då trodde jag ärligt talat att jag inte skulle stå ut en minut till med att ha så ont. Den sista timmen innan jag skulle till tandläkaren så gick jag och räknade ner minuterna till jag skulle få träffa honom. Tandläkaren. Min räddare i nöden.
Jag är lite naiv ibland. Och i mitt huvud så tänkte jag att om jag bara kommer till tandläkaren och får sitta och prata med honom så kommer allt att gå över och bli bra igen. Typ gå till tandläkaren, prata med honom i fem minuter och sen ta första bästa tåg till jobbet och må tipp topp! Riktigt så blev det ju inte... såklart...
Efter att han hade grävt runt i min mun i typ en halvtimme och röntgat alla mina tänder och sen fundersamt studerat dem samtidigt som han mumlade "hmmm... jahaa.... näää.... jomen..." så kom han fram till mig för att ge mig min diagnos: "Det är inget fel på dig... Inget fel över huvud taget faktiskt. Du har inga hål, ingen antydan till att det skulle vara ett hål på gång och du har inget inflammerat tandkött. Det måste väll kännas skönt att få höra?!"
I vanliga fall så hade jag blivit överlycklig över att få veta att jag är frisk och har bra tänder. Men när man har så ont att man inte kan tänka ordentligt så vill man inte få höra att man är frisk. Då vill man höra att man har en sjukdom eller ett hål i en tand, ett konkret problem som visserligen gör ont men som går att fixa till!
Så jag gick ut från tandläkaren och kände mig om möjligt ännu mer ömklig än innan jag gick dit. Jag vet att jag inte är en hypokondriker. Och jag vet att jag inte gnäller över småsaker. Om jag har så ont att jag faktiskt går med på att söka hjälp (gillar inte sjukhus/tandläkare/vårdcentraler) så vet jag att det är något som är riktigt fel.
Därför bestämde jag mig för att gå till vårdcentralen. Och där fick jag träffa en jättesnäll läkare som klämde och kände och tryckte tills jag började gråta för att det gjorde så ont. Hon kom fram till att jag har en käkledsinflammation. Som har gjort att jag har blivit svullen i munnen, vilket gör att tänderna trycks ihop lite, vilket kan leda till tandvärk. Botemedel: Vila, starka smärtstillande och lättuggad mat. Jag har visserligen lika ont som innan men nu vet jag iallafall vad felet är och jag har tabletter som gör att jag kan sova ordentligt på nätterna iallafall.
Jag är lite naiv ibland. Och i mitt huvud så tänkte jag att om jag bara kommer till tandläkaren och får sitta och prata med honom så kommer allt att gå över och bli bra igen. Typ gå till tandläkaren, prata med honom i fem minuter och sen ta första bästa tåg till jobbet och må tipp topp! Riktigt så blev det ju inte... såklart...
Efter att han hade grävt runt i min mun i typ en halvtimme och röntgat alla mina tänder och sen fundersamt studerat dem samtidigt som han mumlade "hmmm... jahaa.... näää.... jomen..." så kom han fram till mig för att ge mig min diagnos: "Det är inget fel på dig... Inget fel över huvud taget faktiskt. Du har inga hål, ingen antydan till att det skulle vara ett hål på gång och du har inget inflammerat tandkött. Det måste väll kännas skönt att få höra?!"
I vanliga fall så hade jag blivit överlycklig över att få veta att jag är frisk och har bra tänder. Men när man har så ont att man inte kan tänka ordentligt så vill man inte få höra att man är frisk. Då vill man höra att man har en sjukdom eller ett hål i en tand, ett konkret problem som visserligen gör ont men som går att fixa till!
Så jag gick ut från tandläkaren och kände mig om möjligt ännu mer ömklig än innan jag gick dit. Jag vet att jag inte är en hypokondriker. Och jag vet att jag inte gnäller över småsaker. Om jag har så ont att jag faktiskt går med på att söka hjälp (gillar inte sjukhus/tandläkare/vårdcentraler) så vet jag att det är något som är riktigt fel.
Därför bestämde jag mig för att gå till vårdcentralen. Och där fick jag träffa en jättesnäll läkare som klämde och kände och tryckte tills jag började gråta för att det gjorde så ont. Hon kom fram till att jag har en käkledsinflammation. Som har gjort att jag har blivit svullen i munnen, vilket gör att tänderna trycks ihop lite, vilket kan leda till tandvärk. Botemedel: Vila, starka smärtstillande och lättuggad mat. Jag har visserligen lika ont som innan men nu vet jag iallafall vad felet är och jag har tabletter som gör att jag kan sova ordentligt på nätterna iallafall.
Kommentarer
Postat av: Åsa
Stackars :( Hoppas du blir snabbt bättre nu så du kan njuta av London! Skickar massa krya på dig kramar från mig!
Trackback