Splittrad
Men jag vet inte riktigt vad jag ska skriva... Tankarna finns i huvudet och snurrar runt runt runt men jag kan inte få ner dem här på något bra sätt. Jag får perioder ibland när jag tänker en massa, Tänker alldeles för mycket om allt och alla. Analyserar allt i minsta detalj istället för att bara låta saker hända och leva med konsekvenserna. När jag var mindre skrev jag flera sidor långa dagboksinlägg när jag hade sådanahär perioder. Nu skriver jag här istället.
Jag är 23, och jag ingen aning om någonting. Jag vet inte vad jag vill bli eller göra "när jag blir stor". När jag tänker på framtiden så ser jag bara ett svart tomrum. Jag har ingen aning om var jag vill vara och hur jag vill vara om tio år. Det känns lite läskigt. Och om jag tänker på nutiden och mitt liv och mina vänner nu.. ja, hela den biten kan jag inte skriva om här eftersom alla mina vänner kommer att läsa det här. Men det tänker jag också mycket på. Massor. Förr förra veckan hade jag ett väldigt långt och djupt samtal med världens bästa Sia och det har fått mig att börja tänka ännu mer på hur mitt liv är nu.
Och en sak till som snurrar i mitt huvud är arbetsintervjun som Roy ska åka på i morgon. Hans första intervju på väldigt väldigt länge. Jag är såklart jätteglad för hans skull. Det känns som att det verkligen är hans tur att få ett jobb nu. Han känner sig verkligen klar med skolan och jag ser hur dåligt han mår över att söka jobb efter jobb och bara få massa negativa svar. Det hade känts så himla skönt om han kunde få ett jobb där han verkligen trivdes. Så ja, jag är som sagt jätteglad för att min älskling äntligen har blivit kallad till en intervju, men det är en liten detalj som gör att jag inte är riktigt så sprudlande glad för hans skull som jag hade velat vara. Jobbet som han ska på intervju till ligger i Oskarshamn. 40 mil från Karlstad. Och jag är fast på skolan i Karlstad i minst ett år till. Det innebär att om han får jobbet så blir vi särbos istället för sambos. I minst ett år. Så ja, jag känner mig ganska splittrad just nu.
har vi tur så kanske vi hinner med nått av de nämnda sakerna i mi blogg innan skolan börjar....typ ta en glass eller grilla eller dricka vin =) Jag kommer till karlstad nästa helg! =)
Om det är någon tröst så har jag aldrig heller sett så himla långt framåt. Jag är dålig på att tänka framåt, staka ut vägen och planera mitt liv. Faktum är att det har ordnat sig ändå. Du är fortfarande väldigt ung, åtminstone i mina ögon, det kommer att lösa sig.
Jag tror på det Doc säger. Man kanske inte ska ha allting planerat redan. Måste man egentligen det?
Det där med jobbet känns säkert inte så kul nu men det finns alltid någonting bra som kommer ur den sån här stor omställning. Det är bara svårt att se det nu.
Sen tycker inte jag att du ska tänka så mycket på det här nu. Får han jobbet kan du tänka på det.
puss
Du är klok och mogen! Därför kommer dessa tankar! Sätt upp små delmål - så får helheten lösa sig själv!
Kram